Jag måste bara skriva om en person som jag ser upp till enormt mycket. Min sk storasyster Nina. Hon är så himla snäll, omtänksam och bryr sig verkligen om folk. Hon vill alltid folks bästa, ger folk ärlighet och respekt och får ärlighet och respekt tillbaka. Nina skulle aldrig umgås med någon eller göra något som hon själv inte vill, hon gör precis vad hon känner för och går sin egen väg till 100 %. Man brukar kanske säga att folk går sin egen väg, men Nina är nog den enda jag kan komma på som verkligen gör det. 

Nina är sjukt fin på både insida och utsida. Hon är en helt fantastisk tjej (ska man säga kvinna?) med ett väldigt stort hjärta. För henne är inte grejen att se bäst ut, att vara smalast, att vara mest perfekt.. Hon mår bra i sig själv, hon accepterar sig själv hur hon än ser ut.. Det är fan helt fantastiskt. Även om man blir vuxen och slutar "noja" så tror jag att alla har kvar det där att vara perfekt, en liiiiiten snutt kvar, inom sig. Men Nina satsar verkligen på att må bra. Så otroligt inspirerande, hon är någon som jag tror vi alla behöver. Som visar att det bara är att skita i krav och skönhetsideal, det spelar ingen roll - så länge man mår bra. Det har hon visat för mig, Nina är verkligen min förebild, helt underbar.

 

 

 

Har känt mig lite nere i typ nån vecka.. Ingen som syns på utsidan, men jag har haft mycket tankar om framtiden osv. Att jag bara är 13 år och inte kommer se ut såhär föralltid.. Om jag ska vara ärlig så skrämmer det mig så jävla mycket. Är rädd hela tiden för det.

Hade även ett matteprov och ett NO-prov förra veckan. Båda gick åt helvete. Har inte fått veta resultatet än, men jag tror det blir omprov på något av dem. Jag har haft turen att födas med talangen att vara bara på svenska, so, engelska, rätt bra på franska, ni vet sådana ämnen.. Matte och NO är något som jag tycker är så ologiskt så det är helt sjukt. Förstår verkligen ingenting av matten, och inte mycket mer av NO:n. Jag har C i NO och E i matte, vilket räknas som kanske kasst i min skola då jag går i Engelska och det är sjukt höga krav och blablabla. Det är dåligt, det vet jag. Men, jag trycker ner mig själv HELA tiden och bekräftar att jag inte kan. Det får mig knappast att bli bättre. 

Förra veckan hade vi även ett hemkunskapsprov och en inlämning i sv/so. En tidninguppgift om antika Grekland. Man skulle skriva 3 artiklar, sådär halvlånga. Jag skrev 10 stycken väldigt långa artiklar, men jag blev så onöjd. Satt och grät för det ganska länge. Har lämnat in nu och skäms så jävla mycket.. Får jag inte A på den så vet jag ärligt talat inte vad jag gör.

Nu blev det här ett inlägg mest om skolan.. Men jag bara skriver det jag tänker, ganska skönt att skriva ner. Grejen är just den att jag trycker ner mig själv hela tiden. Jag har INGET självförtroende egentligen. Inget alls. Jag hatar förändringar och jag hatar att inte vara bäst. Jag vet att min kropp kommer förändras, jag kommer inte se ut såhär föralltid. Jag är så sjukt jävla rädd för det så det är inte sant. Ville bara skriva det. Ingen aning om varför, men nu blev det så. Ett osammanhängande inlägg om ingenting. Fint, hej.